text av herr matz och bildval och bild text av mr arwid

Nu var det ju sådär länge sedan vi hödes av igen. Senast var vi i Los Angeles? Vi mötte John "Bossen" Johansson. Först sågs vi på Venice Beach, vi avancerade till ett ställe som serverade gigantiska margarithas och nachos. Efter en stunds bollande tog vi bussen till vårt hostel, svirade om och tog sedan taxin till Bossens vänner i Bel Air. Resterande tid före vi tog flyget till stränderna i Rarotonga spenderade vi på stränderna i Los Angeles.

 Ja här ar vi santa monica beach med dess pier med ett litet nöjesfält på.

Santa monica beach.. är stranden bred eller lång? (ja har en teori om de där men orkar inte gå in på de nu)

här är en bild. från venice beach, här finns allt de där man lärt sig från baywatch..

matz och john "bossen" johansson som vi hälsade på lite.

Rarotonga var resans spa skulle man kunna säga. Vi låg i hängmattor och läste när det regnade. När solen sken låg vi i vattnet eller i sanden. Vi hyrde moppe, den tog vi oss runt på. Det tog ca 45 minuter att ta sig runt ön, i 50 km/h. Vart du än befann dig och blickade ut mot havet så skulle du aldrig få se något annat än just hav. Klaraste blå hav. Efter en vecka på grönsaker, tidiga morgnar och (förmodligen ett par hundra) mordgåtor for vi till Nya Zeeland. Tillåt mig att återge ett ögonblick på Rarotonga. Arwid slukade sin böcker snabbt, det var ett nytt äventyr på gång så jag frågade: Vad handlar den här om, är det en deckare? Arwid: Nej det vet jag inte men boken handlar om en kriminalinspektör som ska hitta en försvunnen pojke. Classic!

 en av alla kvällar då solen går ner, idag hängde gitarren med..

o här har den typ gått ner, vet inte om jag är oalmännbildad men upptäckte att solen går åt andra hållet när man är på den här sidan ekvatorn..

strand!!

matz på berg ett litet berg vi stannade till vid

en annan kväll då solen gick ner med vår norksa vän och vår strand hund..

från en liten ö man kunde gå ut till...

öns ända väg som gick ett varv runt ön

Vi anländer sent till Auckland. Vi hyr en bil och kör ut i mörkret. Stannar, köper lite frukt och bröd till kommande frukost. Kör vidare i mörkret, det är stjärnklart men vi ser inte det som finns omkring. Det får bli en överraskning till imorgon. Vi vaknar på en parkering utanför ett trädmuseum. Vi åker vidare utan närmare utforskning. Först nu får vi se hur vackert det är i Nya Zeeland med sina grönaste gröna kullar, den hårda vinden från havet och fåren. Miljontals får, med eller utan päls. Vi hamnade vid en ändlös strand med gigantiska vågor. Vi sprang omkring där en stund, vi jagade fåglar samtidigt som tidvattnet jagade oss. Vi kom till vägens slut, där låg förmodligen landets mysigaste restaurang. Jag var tillbaka på den svenska västkusten för en stund. Vid vägens slut fanns som tur var en färja över till andra sidan. Vi fortsatte med hårdrockskanalen på högsta volym. Vi stängde av för vi klarade inte headbangingen och skriken som utlöstes hos oss. När det blev mörkt stannade vi till och sov. Morgonpromenad vid havet innan vi fortsatte mot dagens huvudmål, "Cape Reinga". Landets nordligaste punkt där vågorna från två hav slog ihop. Vi satte kurs mot söder igen, stannade några gånger längs med. Hon vi köpte lunch av gav oss lite gratis mat som vi senare åt till kvällsmat. Den kvällen tog det oss ganska lång tid att hitta ett ställe att sova på så det slutade med en camping. Förbannade Kiwis befann sig tydligen i parningstider så det var absolut förbjudet att ge ifrån några om hellst ljud. Eller ljus. Vi fick oss i alla fall en dusch. Den sista dagen plockade vi upp en tysk nittonårig liftare, släppte av honom vid vägen när vi stannade för lunch. Vi hittade en grotta som vi nästan gick in i. Ohyggligt mörkt. En sista plats att se havet, en sista strand, en sista parkeringsplats, sista biten väg och vi var tillbaka till flygplatsen där allt började.

 första natten i bilen, men så här sov vi genom hela nya zeeland..

vet inte va ja ska skriva..? här tog vi kort på ett staket med en stor gräsmatta bakom.

vädret var rätt sjukt här, 15 minuter senare sken solen och de var blå himmel..

så här gör (gjorde?) väl alla när man va kär i nån (när man va liten)...

 en get som slagit upp ett litet tält..

en fågel som spexar med o stå på ett ben

här sitter matz o tänker på nåt, TP kanske?

här sitter jag.

här är då den allra nordligaste punkten på nya zeeland, där det är vitt i vattnet möter vågorna varandra från två hav, vilka?

får får får? får får lamm

här fanns det troll för de va en trollsokog.

jag tror inte någon har gått förbi denhär stenen utan att ta ett sånt här kort.

de stora hålet leder in i en flera kilometer djup grotta, jag o matz gick säkert in 20m

Kära läsare. Vi befinner oss nu hemma hos Yuka och Tim som bor en bit utanför Tokyo i Japan. Vi rivstartade vår seglats genom landet med att besöka ett stort fält med ett tio centimeters lager vatten ovanpå. En kratta i ena handen, en liten påse gjord av nät i den andra. Vi var med andra ord och plockade musslor. Riktigt roligt för jag fick mest av alla. Åt sushi på en restaurang. Vi sprängde gränser genom att äta ål och musslor. På kvällen var vi bjudna hem till Yuka's föräldrar som lät oss rulla våra egna makis. Trötta som små barn for vi hem igen för att sova.

 så här glada var vi innan vi somnade.

 matz leker med en kratta och krattar upp små musslor

 matz och yuka

Naoko, Matz, Benson, Yuka och jag

resultatet

Jag känner att det sitter på sin plats för mig att tillägna mitt tacksammaste tack till Arwid som körde runt på mig både i Rarotonga och Nya Zeeland. Tack! (då vill ja tillägga att det var vänstertrafik, man satt på fel sida i bilen, blinkersen/torkar spaken satt på fel sida om ratten, växelspaken på vänster sida osv osv så de va inte de lättaste /arw)

jo, om ni vill se mer av hela vår tur till musseljakten, kolla här:
http://www.bensonho.com/20100613/

Ursäkta va sa du? Jag satt och tänkte på hästar.